Nej, hundens problem är inte alltid ditt fel

Jag upplever att många hundägare som kämpar med reaktivitet, jobbiga hundmöten och så vidare - kan vara ganska nedslagna. Inte bara på grund av problemen som finns i vardagen, utan dessutom för att de har fått höra om och om igen att allt är deras fel.

“Om du var en bättre ledare hade hunden inte haft några problem.” “Du måste bara säga åt hunden att skärpa sig!” Mer mera, och så vidare.

Visst är det så att vi som hundens ägare styr deras liv. De bor under vårt tak. Och självklart kommer vi att påverka hundens mående på ett eller annat sätt. Men - du kan fortfarande göra allt rätt, och fortfarande ha en hund med problem. Allt är inte ditt fel.

Du är en faktor i mängden

En hund som har problem med till exempel rädsla, rekativitet, hund- och människomöten, kan få viss guidning av sin förare som underlättar för den. Blir hunden bestraffad för att den gör utfall av rädsla till exempel, ja, då kommer ju problemet att bli större.

Om hunden får stöttning, avstånd och omsorg, kommer det att bli bättre än det föregående exemplet. Men, hur du som hundförare är, är en av många faktorer för varför en hund kan ha det jobbigt med olika saker.

Genetik spelar en stor roll

Precis som hos människor påverkas en hunds beteende till viss del av dess genetik. Vissa hundraser har utvecklats för specifika syften som kräver hög energi, starka reaktioner eller vaksamhet.

Det betyder att vissa egenskaper är mer framträdande hos vissa raser – och det är inte nödvändigtvis något du som hundägare kan förändra.

Dessutom är det viktigt att komma ihåg att det finns individuella genetiska variationer inom en och samma ras. Två hundar av samma ras kan ha helt olika personligheter och stressnivåer beroende på deras genetiska arv.

Om en hund har ärvt gener som gör den mer känslig för stress, ljud eller oväntade situationer, kan detta bidra till att den reagerar starkare i vissa situationer – oavsett hur bra miljön runt hunden är.

Mammans stress under dräktigheten

En faktor som ofta förbises är hur stress under dräktigheten kan påverka en valps utveckling. Forskning visar att valpar som utvecklas i en livmoder där mamman upplever mycket stress, exempelvis på grund av miljöfaktorer eller dålig omsorg, kan födas med ett högre basnivå av stress. Detta gör att de har en lägre tröskel för att reagera på saker i sin omgivning.

Så, även innan en valp har öppnat ögonen eller tagit sina första steg, kan dess framtida förmåga att hantera stress ha påverkats.

Som hundägare har du ingen kontroll över vad som hände under denna period, men det är en viktig bit i pusslet för hundens förmåga att hantera stress.

Valpens första levnadsveckor

Valpens första veckor hos uppfödaren är också avgörande för hur den kommer att fungera senare i livet.

Under denna period formas valpens syn på världen, och om uppfödaren inte ger valpen möjlighet att träffa olika människor, höra olika ljud och upptäcka olika miljöer, kan det skapa problem längre fram.

En valp som inte fått en bra socialisering hos uppfödaren kan uppleva nya situationer som mer skrämmande än en valp som fått vänja sig vid en varierad miljö.

Socialisering är dock inte detsamma som överstimulering – för mycket nya intryck på kort tid kan också leda till stress, vilket är en balansgång för uppfödaren att hantera.

Oförutsägbara trauman

En annan viktig faktor som kan påverka en hunds beteende är oförutsägbara trauman. Det kan handla om en plötslig händelse som skrämt hunden, exempelvis en högljudd smäll, en hundattack eller en olycka.

Sådana upplevelser kan skapa negativa associationer och trigga rädslor som du som ägare inte kunnat förhindra, oavsett hur uppmärksam och försiktig du varit.

Trauman behöver inte heller vara stora eller uppenbara för att påverka en hund. Ibland kan något som verkar litet för oss människor – som att en dörr smäller igen eller att en främmande person beter sig hotfullt i hundens ögon – sätta spår.

Hundar kan vara känsliga varelser, och deras upplevelser kan forma deras syn på världen på sätt som vi inte alltid kan förutsäga eller förstå.

Det viktigaste att komma ihåg är att en traumatisk upplevelse inte är något du kan kontrollera, men det är något du kan hjälpa din hund att hantera.

Med tålamod, förståelse och rätt stöd kan många hundar lära sig att bygga upp sitt självförtroende igen, även efter svåra upplevelser.

Det är inte alltid ditt fel

Det är lätt att lägga skulden på sig själv när ens hund har problem, men sanningen är att många faktorer kan ligga utanför din kontroll. Genetik, mammans stress, valpens uppväxt hos uppfödaren och miljön är bara några exempel på saker som kan påverka en hunds beteende.

Som hundägare kan du göra mycket för att hjälpa din hund – men du behöver inte bära hela ansvaret på dina axlar. Det är jättebra om man kan härleda varför hunden har svårt för saker och ting - det kan underlätta träningen för att skapa en tryggare hund.

Det är inte nödvändigt för att kunna träna hunden, även om det kan kännas bra att ha en förklaring ifall det känns som att det bara tar stopp.

Inte alltid ditt fel, men alltid ditt ansvar

Med detta sagt är det alltid ditt ansvar som hundägare att göra det bästa du kan med de verktyg du har. Var ribban bör läggas för varje given hund kan vara olika - men målet bör alltid vara att så gott du kan hjälpa hunden till en vardag som känns bra.

Vilka beteenden din hund visar är mindre viktigt - de är symptom för den underliggande känslan. Det är den vi vill jobba med att förändra till något positivt, så att ni kan få en härligare vardag tillsammans!

Behöver du hjälp? Varmt välkommen att kontakta mig!